det var länge sen vi sågs
det måste gått ett år
tiden rinner förbi
stora människor har ingen tid
och här står du på torget
och springer omkring bland all trafik
och skriker, skriker...
och du skrek
det finns mer,
det finns mer...
och du skrek
vem har lurat alla barnen?
det här är inte allt som finns
här är inte allt som finns
det finns mer
det finns mer
det var vi som bestämde
det är vi som bestämmer
det är vi som...
jag är född i en tid precis när dammet lagt sig ner
en meningslös tid, exakt en tusendel försent
och visst bor det ett skrik någonstans i ditt lugna, tysta liv
en vild fantasi som dränks i lådvinsnostalgi
en meningslös tid, exakt en tusendel försent
och visst bor det ett skrik någonstans i ditt lugna, tysta liv
en vild fantasi som dränks i lådvinsnostalgi
och du minns den du var med förakt, lite hat
och man blir lik sin mor eller far
du har förändrat ditt sätt, suddat ut varje spår
men i själen din ja långt, långt in ekar tonåringens vrål
nej jag säger nej jag säger nej
jag kommer aldrig aldrig tillbaks
till eran stad till erat liv
jag kommer aldrig aldrig tillbaks
till den ni sa jag skulle vara
jag kommer aldrig aldrig tillbaks
till deras stad till deras liv
jag komer aldrig aldrig tillbaks
allt jag gör det går så bra
och om jeg ler så måste jag vara glad
varför är vi kvar i ett liv som redan levts
och varför ska vi göra allt igen
varför ska jag ha ett jobb som någon annan
redan haft och varför ska jag göra allt
igen varför ska vi vara där alla andre redan varit
och varför ska vi göra allt igen
Jeg føler at alt jeg gjør er å løpe fra noe som er forutbestemt. Noe større enn meg har peilet ut en kurs for meg, og denne kursen viker jeg vekk fra. Jeg klamrer meg til et håp om at det ikke er slik. Et håp om at jeg har fri vilje og velger min egen vei.
Alt jeg gjør blir et fåfengt forsøk på et liv.
Alt jeg gjør blir et fåfengt forsøk på et liv.