dagens tilfeldige radiolåt

Parken. Jag har varit vilsen, Lisa.

introduksjonsblogg

Hei, jeg heter Camilla og jeg er en idiot.
Jeg har en forferdelig hårklipp, kan ikke kjøre bil og har ingen talenter. Jeg burde finne meg en diett og en ny frisør.
Når jeg blir voksen, blir jeg forhåpentligvis fornuftig.

å ikke bry seg

Utdrag fra noe helt annet:


Hvordan verden kunne være så nådeløs stille, visste jeg ikke. Hvordan regnet kunne forvandle seg til sommerfugler som strøk over kroppen min, visste jeg heller ikke. Visste bare at bonden fant meg fordi jeg slang ut hjertet mitt og traff døra hans.

å vokse opp

Mens alle de andre jentene antageligvis leste TOPP, [mag], inside eller lignende, leste jeg interiørmagasiner. Når jeg endelig får en jobb, skal mitt første kjøp være en Mademoiselle-stol fra Kartell.














Jeg bekymrer meg for mye og har lagt alle mine drømmer i en skuff som jeg ikke har nøkkelen til.


Utdrag:

Jeg ligger i grønt gress. Omkranset av skjøre blomster, som av papir. Morgenduggen tynger ned de små bladene, som standhaftig vokser opp av bakken og strekker seg opp mot himmelen. For å møte sola, stjerna vi alle lever av. I utkanten av enga er skogen jeg kom fra. Jeg kan se sykkelen ligge på bakken. Morgentåka ligger døsig over sommermorgenen. Sjølukta er sterkere enn før.

Med ingenting i minnet tråkker jeg det gamle transportmidlet mitt i gang. I dag har jeg hengt hjertet mitt i en snor rundt halsen. For å lettere se det. For å lettere kunne kjenne den stødige rytmen når det dunker. Rytmisk og rolig.

Stien vingler mellom bjørketrær, grantrær, blåbærkratt og maurtuer, frodige enger, små bekker og fugler som har vært våkne lenge. Dekkene mine ruller seg fram over barnåler og blader. Da jeg passerte en bredere grusvei, stanset jeg for å fylle lommene mine med bringebær. De røde bæra farga fingertuppene mine. Jeg holdt dem opp foran den gylne lyset. Bringebær er barndommens drøm, en Barbie-drøm om hus og hager og ektemenn som tjener bra og små, søte hunder. Rosa drømmer om det første kysset, om å gå i høyhælte sko og være den peneste jenta. Neste gang vil jeg spise blåbær.

å ikke ha noe å si, fordi noen andre sa det før deg

det var länge sen vi sågs
det måste gått ett år
tiden rinner förbi
stora människor har ingen tid
och här står du på torget
och springer omkring bland all trafik
och skriker, skriker...
och du skrek
det finns mer,
det finns mer...

och du skrek  
vem har lurat alla barnen? 
det här är inte allt som finns 
här är inte allt som finns 
det finns mer 
det finns mer 
det var vi som bestämde  
det är vi som bestämmer 
det är vi som...

jag är född i en tid precis när dammet lagt sig ner
en meningslös tid, exakt en tusendel försent
och visst bor det ett skrik någonstans i ditt lugna, tysta liv
en vild fantasi som dränks i lådvinsnostalgi

och du minns den du var med förakt, lite hat 
och man blir lik sin mor eller far 
du har förändrat ditt sätt, suddat ut varje spår 
men i själen din ja långt, långt in ekar tonåringens vrål



nej jag säger nej jag säger nej 
jag kommer aldrig aldrig tillbaks 
till eran stad till erat liv 
jag kommer aldrig aldrig tillbaks 
till den ni sa jag skulle vara 
jag kommer aldrig aldrig tillbaks 
till deras stad till deras liv 
jag komer aldrig aldrig tillbaks



allt jag gör det går så bra 
och om jeg ler så måste jag vara glad 
varför är vi kvar i ett liv som redan levts 
och varför ska vi göra allt igen 
varför ska jag ha ett jobb som någon annan 
redan haft och varför ska jag göra allt
igen varför ska vi vara där alla andre redan varit 
och varför ska vi göra allt igen

Jeg føler at alt jeg gjør er å løpe fra noe som er forutbestemt. Noe større enn meg har peilet ut en kurs for meg, og denne kursen viker jeg vekk fra. Jeg klamrer meg til et håp om at det ikke er slik. Et håp om at jeg har fri vilje og velger min egen vei.
Alt jeg gjør blir et fåfengt forsøk på et liv.

Turist i tillvaron

Mamma og jeg tok oss en tur til stedet Alaska og øya Koster da vi var i Sverige. På Alaska var det steiner, blomster, insekter og en sti. På Koster var det gamle sykler, varme, kunst og grusveier.
Siste dagen før jeg fikk besøk, dro vi på båttur med onkel Martin og de to sønnene hans. Båten gikk til Akerø, og på Akerø gikk pappa og jeg bort til stranda mot havet for å finne skatter blandt vrakved.

å ta en svipptur innom en festival

Øya hadde kjenninger fra forrige festival, garderobe og økologisk is.
Skjørtet hadde akkurat plass til litt mer påskrift.