å ikke ha noe å si, fordi noen andre sa det før deg

det var länge sen vi sågs
det måste gått ett år
tiden rinner förbi
stora människor har ingen tid
och här står du på torget
och springer omkring bland all trafik
och skriker, skriker...
och du skrek
det finns mer,
det finns mer...

och du skrek  
vem har lurat alla barnen? 
det här är inte allt som finns 
här är inte allt som finns 
det finns mer 
det finns mer 
det var vi som bestämde  
det är vi som bestämmer 
det är vi som...

jag är född i en tid precis när dammet lagt sig ner
en meningslös tid, exakt en tusendel försent
och visst bor det ett skrik någonstans i ditt lugna, tysta liv
en vild fantasi som dränks i lådvinsnostalgi

och du minns den du var med förakt, lite hat 
och man blir lik sin mor eller far 
du har förändrat ditt sätt, suddat ut varje spår 
men i själen din ja långt, långt in ekar tonåringens vrål



nej jag säger nej jag säger nej 
jag kommer aldrig aldrig tillbaks 
till eran stad till erat liv 
jag kommer aldrig aldrig tillbaks 
till den ni sa jag skulle vara 
jag kommer aldrig aldrig tillbaks 
till deras stad till deras liv 
jag komer aldrig aldrig tillbaks



allt jag gör det går så bra 
och om jeg ler så måste jag vara glad 
varför är vi kvar i ett liv som redan levts 
och varför ska vi göra allt igen 
varför ska jag ha ett jobb som någon annan 
redan haft och varför ska jag göra allt
igen varför ska vi vara där alla andre redan varit 
och varför ska vi göra allt igen

Jeg føler at alt jeg gjør er å løpe fra noe som er forutbestemt. Noe større enn meg har peilet ut en kurs for meg, og denne kursen viker jeg vekk fra. Jeg klamrer meg til et håp om at det ikke er slik. Et håp om at jeg har fri vilje og velger min egen vei.
Alt jeg gjør blir et fåfengt forsøk på et liv.

Turist i tillvaron

Mamma og jeg tok oss en tur til stedet Alaska og øya Koster da vi var i Sverige. På Alaska var det steiner, blomster, insekter og en sti. På Koster var det gamle sykler, varme, kunst og grusveier.
Siste dagen før jeg fikk besøk, dro vi på båttur med onkel Martin og de to sønnene hans. Båten gikk til Akerø, og på Akerø gikk pappa og jeg bort til stranda mot havet for å finne skatter blandt vrakved.

å ta en svipptur innom en festival

Øya hadde kjenninger fra forrige festival, garderobe og økologisk is.
Skjørtet hadde akkurat plass til litt mer påskrift.