wait for something better

if this is a rom com, kill the director

Siden det antageligvis ikke vil merkes, flykter jeg til den ene alternative virkeligheten jeg virkelig, virkelig, vil til: Mummidalen.
Med alle dens innbyggere og trær, rariteter og gardiner, forfedre i kaminen og syltetøy i kjelleren, skjell rundt blomsterbedet, perler og roser på juletreet, badehus og stripete badedrakter, utflukter, tepper, drager, smådyr, fyrverkeri og trær inne i huset, lys og lykter, pannekaker og tekopper, badekar og kometer, fugler, hekser, fjell og enger, hemuler og rike tanter og alt det andre. Særlig selskapene som de steller i stand, for ingen grunn. Bare for hyggelighetens skyld.


Så det jeg ønsker meg aller mest nå er et par mymle-sko som kan snøres, kjole med a-form og krage og knapper, et gammelt hus med fugletapet og fløyelssofa med snirklete utskjæringer i tre og lykter som henger i trærne.

jentene som elsket yngve

Denne uka har også vært preget av fokus på søvn. Samt mye jobbing, sene kvelder, matvaner som ikke holder i lengden og lesing av bok på toget.

Helga var en super avveksling, med syngende servitører, prating i mørket og merkelige drømmer. Og selvfølgelig kollasje-laging, som er en av favoritt-tingene mine å gjøre.

Nå gjenstår det bare å tørke håret, sende to elektroniske brev og pakke snippesken. Neste uke tilbringes i det nye lokalet Nina har skaffet oss. Det er virkelig stort og lyst og hvitt, og der skal vi sy i en forrykende fart for å bli ferdige i tide, og sove og spise.

but she's an angel for sure
she just can't stop telling lies

å vokse opp 2

Denne uken har jeg hatt prioritering av søvn. Dagene har vært brukt til å slappe av med Futurama, med Sawdust og Day&Age, med San Sebastian blues, og med symaskinen.
Har rukket å sy den fineste veska jeg noensinne kommer til å sy, og et fargeskjørt (med fokus på glede).

På toget leste jeg meg igjennom et stykke interessant spillteori i Dydens opprinnelser. Jeg gleder meg til tiden på toget, hvor jeg bare skal lese i denne boka (om jeg klarer å få de trøtte øynene mine til å fokusere på bokstavene).

Samtidig har jeg fundert litt vagt over kosmos. Jeg skal ikke utdype hvor stort det er, det er det ikke noe poeng i. Det er stort. Og hva er vi, i alt det store? Hva betyr livet på Tellus for universet, for fjerne solsystemer og galakser? Hva er et enkelt menneske i dette gigantiske store mysteriet?

Ingenting.

Vi betyr rett og slett ingenting. Vi er så små og ubetydelige at vi ikke fatter det. Samtidig vet vi ingenting om hvordan ting henger i hop. Vi har bare funnet på teorier og forklaringer som passer oss. Og alle bokstaver og ord vi har funnet opp, de betyr heller ingenting. De har ingen verdi. Gress heter ikke "gress", himmelen er ikke "blå".

Livet er totalt meningsløst, og vi betyr ingenting.

Derfor er vi frie.

utdrag;

Og så kom den uunngåelige høsten, men i stedet for å la det bli en sommerromanse, noe som skiftes ut med årstiden, satte jeg mer fyr i forholdet og vi stekte marshmallows på bålet. Han beundret min evne til å fyre opp bål, og jeg fortalte om min fortid i speideren. Hvordan jeg hadde interessert meg for å sove under åpen himmel så jeg kunne telle stjernene, hvordan jeg så på fugler i timesvis, hvordan gjøk og sisik, trost og stær fant veien ned i kladdeboka mi i tegna form, hvordan jeg sugde til meg informasjon om mose og elg, fotosyntese, biologisk mangfold, knuter, redskaper, alltid beredt-prinsippet, månefaser, pakking av sekk. Og hvordan fyre bål.
Han var imponert, og sa det slik : «Jeg elsker deg.» Jeg smilte, og siden jeg alltid var beredt, var ansiktet mitt allerede på vei bort for å kysse ham. Bålet tok virkelig fyr, og før vi visste ordet av det, brant huset hans ned. Han var selvfølgelig lei seg. Jeg gjorde ikke noe forsøk på å trøste ham. Visste ikke hvordan det var når alt du eide ble til støv, selv rømte jeg alltid før det jeg eide begynte å eie meg.
Jeg: «Dette er bare støv. Stjernestøv. Du har lurt deg selv til å tro at du eier en liten del av det store intet, og nå må du gi alt tilbake.»
Øya hans var store og våte, men jeg tror han var sint på meg. Gjenskinnet av flammene som fortærte hans jordiske goder, hans materielle velstand og falske, kjøpbare lykke, ligna mistenkelig på trass. Han ble en treåring som ville ha jul hver dag. Bursdag også.
Jeg: «Kutt ut.» Og så tok jeg ham i hånda og gikk.

& sen blev jag sjuk & blev den skugga du ser nu

storstadskvinnor faller ner och dör / nej

en kvinna ser en mann men tänker på ett barn
hur mycket jag en tar finns alltid lite kvar
jag har en dold talang som ingen här kan se
nu ska jag visa den för någon på tv3

vad var det nu vi sa
vi skulle ändra allt
hur var det nu det var
när blev allt varmt så kallt

men jag vill veta vem som köper
ekologiskt kärnat smör
och jag vill veta hur de mår
och jag vill veta varför storstadskvinnor
faller ner och dör
er det något de inte får

under gatorna finns tunnlar utan slut
jag tänker hitta dem och aldrig komma ut

vilka var det nu vi var
vi som hade alla rätt
vad var det som blev kvar
et glatt och artigt sätt

men jag vill veta vem som köper
ekologiskt kärnat smör
och jag vill veta hur dom mår
och jag vill veta varför pappan
i familjen alltid kör
är det något bara han förstår

*

Q8-macken lundins aluminium
sen uppför backen
kör vidare kör vidare
allt som vi gjort här
allt som vi sagt här
allt som vi trott här
försvinner snart nu ser jag klart
den som tror at hemme det är
där man bor
har aldrig vart hos mig
har aldrig vart hos mig
livet är för kort
för temafest med frågesport
det maste finnas mer
som de andre inte ser

nej jag säger nej ja säger nej
jag kommer aldrig aldrig tillbaks
till eran stad till erat liv
jag kommer aldrig aldrig tillbaks
till den ni sa jag skulle vara
jag kommer aldrig aldrig tillbaks
till deras stad till deras liv
jag kommer aldrig aldrig tillbaks

väntar på bussen väntar på helgen
väntar på livet
det har jag gjort i tjugo år
ljuset från bilen slår emot träden
ingen på vägen
jag somnar snart så håll hög fart
se på mig jag kan säga att jag älskar dig
vi kan vara allt för varann
och du kan låtsas vara min mann
de som stannat kvar
har bara treans dokusåpabar
och et stadshotell med dans
där ingen har en chans

nej jag säger nej ja säger nej
jag kommer aldrig aldrig tillbaks
till eran stad till erat liv
jag kommer aldrig aldrig tillbaks
till den ni sa jag skulle vara
jag kommer aldrig aldrig tillbaks
till deras stad till deras liv
jag kommer aldrig aldrig tillbaks

fortsätt kör det gör ingenting om vi dör
jag levde en sekund jag levde en sekund
det jag fått se från din mazda 323
finns alltid kvar hos mig
finns alltid kvar hos mig

nej jag säger nej ja säger nej
jag kommer aldrig aldrig tillbaks
till eran stad till erat liv
jag kommer aldrig aldrig tillbaks
till den ni sa jag skulle vara
jag kommer aldrig aldrig tillbaks
till deras stad till deras liv
jag kommer aldrig aldrig tillbaks
jag kommer aldrig aldrig tillbaks
till den ni sa jag skulle vara
jag kommer aldrig aldrig tillbaks

*

-raymond & maria, fra hur mycket jag än tar finns alltid lite kvar, og vi ska bara leva klart

hei ny dag, fint du kom